i höst kommer jag sakna ännu lite mer

tid

1. Vad gjorde du för tio år sen? Jag var 7 år, umgicks med en asiatisk galning och avgudade min lärare.

2. Vad gjorde du för ett år sen? jag var kär för första gången och allt kändes så mycket mer. jag spenderade all min vakna tid med mina barndomsvänner och oroade mig

för att tappa kontakten med dem under gymnasietiden. jag var aldrig hemma och jag badade jämt, skrattade jämt och var naiv jämt.
3. Vad gör du om ett år? Lever. Springer och simmar mer, spelar fotboll, badar, tränar badminthon, umgås massor och gör överdrivna sjuka saker. Fotar, skriver, målar, läser massor massor böcker. Skriver böcker!? Doppar ballerina kladdkaka i varm mjölk med gott samvete. Plockar hallon och blåbär i skogen. Är nöjd över mina betyg. Nördar Harry Potter. Varvar hundraprocentslivet med den lite mer lugnare varianten. Har lärt mig säga nej. Är med Julia jämt. Jobbar och tjänar pengar och köper onödiga saker och sparar litegrann till alla resor vi planerar. Jag träffar mina kusiner mer. Jag saknar mindre. Dricker och dansar och gör saker jag ångrar lite litegrann men som blir jävligt roliga historier. Äter bär och Nutella varje dag. Kysser okända läppar i okända städer och är fri och har absolut inte pojkvän. Tänjer gränser. Har lärt mig spela piano och gitarr och trumpet (igen). Lär mig laga mat. Spelar squash. Skriver dagbok. Åker bil. Träffar massor nya intressanta roliga lojala människor. Lär mig. Reser! P&l, grekland, kina, australien, afrika (gambia),schweiz, USA, Norge. Är med och erövrar världen för att Ung Vänster har gjort det. Gråter och skrattar. Har lärt mig afrikansk dans. Solar. Äter snö. Vinner på lotto. Lever.

4. Vad gör du om tio år? Samma saker + barn + hus vid vattnet + forskar + är psykolog

where you invest your love you invest your life

i måndags var planen blå lagunen, men det slutade med att alla hälsade på i stugan istället. vi försökte surfa i svartån, diskuterade vem som skulle offras och ta första hoppet från bron, käkade vildhallon, spanade efter nakenjanne, sprang över ett fält av lera(bajs), hade kottkrig och solade på abborreberget. sedan käkade jag hos högga, vi åkte för att möta julia och sedan mötte vi upp de andra hos cederlöws. mkt bra dag

på tisdagen var familjen ute med båten hela dagen, det var sjukt fint. hoppade omdömeslöst från klippor, dök till botten, klättrade i berg, stod kvar mitt i en myrstack för att bevisa för axel att myror inte kan döda, plockade solvarma blåbär och låg och självtorkade på en ljummen klipphäll. sedan bestämde jag mig snabbt för att ta med en av de bästa människorna jag vet, min andra julia, på harry potter. sagt och gjort, vi hetsade in till skänninge för att hinna med både del 1 och del 2, och det var så värt. det var så värt det. jag som praktiskt taget inte kan gråta för att det är något grundläggande fel på mig, vråltjöt. den sista harry potterfilmen.. oh. nej den förtjänar ett eget inlägg.. den förtjänar en egen sång och ett eget land

på onsdagen fick jag återse fina fina ida, för första gången sen hon kom hem från peace&love. vi drog med oss två fina tjejer till på fiskekväll med pizza, blåbär och jordgubbar. fick med oss en fisk hem. en sketen liten abborre som redan låg flytandes på ytan, förgiftad eller något..

igår följde jag med familjen avenstedt på äventyrsklättring, och 8 meter upp i luften kändes det som om adrenalinet glödde under huden. i det sista momentet fick man slänga sig rakt ut i luften, med livlina då, men just där kändes det verkligen som att bara ta språnget ut över kanten till ett stup.

idag åker jag och angelika på läger för Ung Vänster, och där stannar vi i 3 dagar. MÅSTE PACKA NU HEJ

+

ett frågande leende, dina ögon söker mina
luften här inne får allting att verka stå still
jag väntar, låter dig andas
ditt ansikte lyser upp när förståelsen sakta växer sig starkare
jag böjer mig ner för att komma närmare och jag vänder inte bort för stanken
jag stannar kvar

en svag hand täckt av tunn fläckad hud sträcker sig efter min
och du frågar mig samma fråga som du frågade mig igår, idag, alldeles nyss
plötsligt är du borta igen, och hinnan över dina ögon som gömmer och döljer dig är där
smärtan hugger tag i bröstet för att sedan tona ut
letar svar i det där välkända men samtidigt så främmande ansiktet
försöker tysta acceptansen som sakta vinner över mig
för i hjärtat, där skriker det att det finns hopp än

vill inte se men ser ändå
hur du försvinner, tynar bort mer och mer
du skrattar utan att förstå
pratar som om det vore i sömnen
det är bara händerna som förblir lugna, de stryker stilla över min arm

och nu talar vi utan ord
kanske vinner sjukdomen över dig en del i taget
och du fortfarande finns kvar i de där händerna
jag greppar och kramar hårt,
kom tillbaka
jag är ju här

just när det är som vackrast tystnar världen
en sval junimorgon somnar du in
du är vacker ända in i döden
utan ett ord kvar inuti
i mitt bröst fryser det till och hjärtat faller i ett svart hål
så kramar jag varsamt dina händer en sista gång
jag glömmer aldrig
jag glömmer aldrig vem du var

sommar

jag hade gjort allt det du inte klarade av att göra för mig.

x

mellan mörker och ljus
mina rädslor i din famn
du andas tungt mot min hud
och varm längtan smälter på mina läppar
du och jag,

vi väntar inte

efteråt ser du bort, kan inte möta min blick
sanningen jagar och jag kan känna förändringen i oss båda
hur kunde du?
hur kunde jag?
mitt leende faller sakta bort
och du sätter dig tyst på sängkanten
med ansiktet bortvänt från kylan som kommer ifrån mig,
ifrån dig, den finns överallt
skammen skriker oss rakt i ansiktet
för vad spelar det för roll
att vi båda längtat länge innan

när någon annan ligger vaken och väntar på dig

the heartbreaking gap between who we were and who we are