+

ett frågande leende, dina ögon söker mina
luften här inne får allting att verka stå still
jag väntar, låter dig andas
ditt ansikte lyser upp när förståelsen sakta växer sig starkare
jag böjer mig ner för att komma närmare och jag vänder inte bort för stanken
jag stannar kvar

en svag hand täckt av tunn fläckad hud sträcker sig efter min
och du frågar mig samma fråga som du frågade mig igår, idag, alldeles nyss
plötsligt är du borta igen, och hinnan över dina ögon som gömmer och döljer dig är där
smärtan hugger tag i bröstet för att sedan tona ut
letar svar i det där välkända men samtidigt så främmande ansiktet
försöker tysta acceptansen som sakta vinner över mig
för i hjärtat, där skriker det att det finns hopp än

vill inte se men ser ändå
hur du försvinner, tynar bort mer och mer
du skrattar utan att förstå
pratar som om det vore i sömnen
det är bara händerna som förblir lugna, de stryker stilla över min arm

och nu talar vi utan ord
kanske vinner sjukdomen över dig en del i taget
och du fortfarande finns kvar i de där händerna
jag greppar och kramar hårt,
kom tillbaka
jag är ju här

just när det är som vackrast tystnar världen
en sval junimorgon somnar du in
du är vacker ända in i döden
utan ett ord kvar inuti
i mitt bröst fryser det till och hjärtat faller i ett svart hål
så kramar jag varsamt dina händer en sista gång
jag glömmer aldrig
jag glömmer aldrig vem du var