fredag 19 augusti 2011

x

du tog något som inte var ditt att ta
efter att jag svikit dig
rå kall död andas mig i nacken
när jag pressar gränsen lite, lite till
får aldrig nog av att röra mig framåt
att glömma är allt jag vill

så varje del i mig brinner
när jag nu
står i din dörröppning med dunkande hjärta
och efter år av sekunder
vänder du dig långsamt mot mig
alla hårda ord skuggar ditt ansikte, jag ser
ditt hjärta
hur kan det vara så stilla
när det brukade skaka sönder marken jag gick på
jag kan inte andas luften i det här rummet

tomhet i mig när du inte svarar
dina ögon ber tyst att jag ska gå
trodde jag lärt mig någonting
men varenda jävla ord ekar så falskt
inte ett enda ärligt skratt på ett år
varför måste vi döda varandra så?

när du är kvar och jag går
finns det fortfarande så mycket jag inte förstår

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar