tjuvkik ur novellen

''Vi är i simhallen. Värme slår i ånga mot fönstren, där utanför i mörkret faller snön tyst, stilla. Klordoft klär hela stället, runtomkring oss skvalpar ljuden. Ditt håll faller som en tung matta på din rygg, en slinga kletar över pannan. Du knycker snabbt till med huvudet och får bort den, redan uppe på pallen igen. Dyker, skär igenom vattenytan. Jag kan se din siluett tätt under ytan, hur vattnet speglar och förvränger dina drag. Randig. Ett hackigt skratt möter mig när du hittar luften igen, nu är huden svartfärgad runt dina ögon.
Men du ler och jag ler också.''

-

''När du blundat en stund djupnar det mörka i dina ögon. Du kastar åt mig en blick, ser sedan ner igen. Jag vet att du inte vill att jag ska låtsas om det våta, men kan inte låta bli att lägga en hand, försiktigt, på din axel. Du andas stötigt och en vansinnig tanke flyger igenom mig; om jag skulle? Bara den här enda gången. Och mitt hjärta bultar ursinnigt medan mitt huvud skriker och i allt oväsen tycks det faktum att jag nu håller om dig blekna bort. En hand på min rygg, du snorar min kind. Som om ingenting. Och det ilar i mig, kommer vi någonsin närmare än såhär?''

-

''Måndag morgon, du håller dig på avstånd. Metervis av skolkorridorsgolv emellan oss. Jag tror du kan känna mina blickar bränna hål i din rygg för du står stel. Säg någonting, då. Säg vad som helst. Kyss mig igen. Trasiga lysrör, skuggor i ditt ansikte. Du ser blek ut. Det surrar omkring mig, jag står ensam. Jag biter mig i kinden när du går förbi. Varje gång jag sluter mina ögon är dina irisar kvar, tatuerade på näthinnan. En tanke genom luften, så klar att den bränner. Svek.
Ögonblick som passerar, hjärtan i takt. Ord, osagda.''

-